Ingen Tvättmaskin tack
SAGA för barn mellan 2 – 3 år och uppåt.
Sara sprang omkring och letade efter Laban. Hon hade tittat i grytskåpet, i skafferiet och under diskbänken, men han var ingenstans. Inte ens under soffa kunde hon se honom. Hon skyndade sig iväg bort till badrummet där Måns höll låda. Vad håller den killen på med för något? undrade hon.
– VAD sysslar ni med? frågade Sara oroligt när hon kom fram till Måns som stod rak vid tvättmaskinen.
– Jag tänkte se till så Laban får sin päls tvättad, sa Måns oskyldigt. Det luktar sill om honom, eller om det kanske är strömming. Han är ju förskräckligt smutsig, sa Måns.
– Nej, stopp skrek Mamma Sara! Det är ju livsfarligt för en katt att bli tvättad i maskin, fattar du inte det? röt Sara.
– Näe, det hade jag ingen aning om, ska det kanske vara kemtvätt? undrade Måns. Laban klagar ju över att din tvättlapp är så hård och rivig, så jag skulle bara hjälpa honom lite, sa Måns. Jag har satt maskinen på skongång och extra sköljning för att pälsen skulle bli riktigt fin.
– Struntprat! Ut med grabben! Fort …! röt Sara och öppnade munnen och tog ett stadigt tag om Labans nacke – bet försiktigt ihop munnen och drog ut honom ur den farliga tvättmaskinen.
(Kattmammor bär sina ungar genom att, med munnen, ta ett stadigt men försiktigt tag om nacken på ungarna.)
Måns blängde på sin mor och sedan på tvättmaskinen som han förberett genom att ställa vredet på skontvätt. Så omtänksam som han varit, och ändå kunde det bli så fel … konstigt tänkte Måns.
Nu visste han inte riktigt vad han skulle syssla med, så han hoppade upp i TV-soffan. Där la han sig på rygg och stirrade upp i taket. Där uppe såg han ju en spindel irrade fram och tillbaka. Den kanske också letar efter sina olydiga barn, tänkte Måns och lade sina bakben i kors. Det skulle smaka bra med lite mat nu, tänkte han, men hur skulle han kunna få Husse att fatta det tro?
Kanske skulle han kunna irritera Husse lite där han satt som fastväxt framför datorn.
När Husse sedan reste sig upp skulle Måns skrika i högan sky och springa ut i köket och sätta sig framför kylskåpet. Där fanns det Pussi med kyckling. Efter en rejäl klick Pussi i skålen, skulle han känna sig mätt och nöjd – och sen var det bara en sak som fattades … Lite tutte-snutte av mamma. Det kunde han alltid få, det visste han. Det var bara att smutsa ner sig lite, så skulle ju Sara börja tvätta honom. Därför gick han ut i hallen och hittade turligt nog Gabriellas stövlar som hon hade haft på sig på eftermiddagen.
Säkert luktar det hund av dem, tänkte han och började kräla runt både under och över stövlarna.
– Sådär ja, nu är jag lortig, nu luktar jag hund, sjöng han och tryckte sig in under sin mamma som satt på en stol just då.
– Å… Fy! Vilken hund…lukt… VAR har du varit Måns? utbrast Sara förskräckt. Dig får jag lov att skrubba riktigt ordentligt, annars får vi inte en blund i ögonen i natt
Så enkelt var det att få tag på snuttetröst!
Nu var det bara att leta lite under mammas varma mage, så skulle han finna en fin tutte att smaska på innan han somnade – varm, ren och mätt.
Så blev det också. Laban kom han också. Även han blev tvättad och fick tag på en bra snutteplats.
Gotti, gotti! sa båda kattpojkarna som somnade hos sin mamma som vilade sig på en stol, där Gabriella lagt sin stickade tröja. Laban hade fått in en fot i en röd mössa som tillhörde Filippa. Laban drömde att han var en åsna som inte tyckte ett dugg om vatten.
God natt, sa SARA och somnade hon också!
Farmors-saga ”Ingen tvättmaskin tack.”