Kapitel 55 Zappa mellan kanalerna
Ikaros låg till synes helt avslappnad och sov i soffan. Prince satt på vardagsrumsbordet med fjärkontrollen mellan sina framtassar och zappade mellan kanalerna. Han ville se hur snabbt bilderna i rutan kunde skifta. Moa trodde inte att han gick upp på bordet, han var ju en så klok och lydig katt, brukade hon säga. Därför höll han en öronparabol med mottagaren riktad ut mot hallen. – I fall att hon skulle komma (säkrast att befinna sig på golvet när Moa dyker upp, brukade Prince resonera).
– Sluta zappa mellan kanalerna! fräste Ikaros.
– Stör det dig på något vis? undrade Prince lite försynt. Dina ögon är ju helt stängda, så du kan väl inte bli störd av bilderna? Var är haken?
– Det blir ett så otäckt knaster i min päls, när du håller på så där. Statisk elektricitet, tror jag det kallas, förklarade Zaraj och gäspade.
– Dra mig i svansen! fräste Prince tillbaka, men aktade sin egen svans noga, för den var alltid lite öm just vid den där eländiga svanrotsknicken.
Prince slutade med det där zappandet och roade sig istället med att se hur många ”puttningar” han var tvungen att ge fjärrkontrollen, innan den föll över bordskanten och ner på mattan.
– Vad får vi till lunch, vet du det? mumlade Ikaros, som satt i fönstret och fläktade sig med nedersta delen av gardinen.
– Inte en susning, svarade Prince och fortsatte putta, böjde ner huvudet och kikade på fjärrkontrollen, för nu var det mycket nära att den skulle gå över kanten vilken sekund som helst.
– Vaaa…! "Ingen susning..". Ska du lägga dig till med sånt där snack som gatukatterna har? Nä, över min döda body! Snacka så man fattar vad du säger, pysen! småmuttrade Ikaros och sträckte på sig och backade in mellan en hibiskus och en prästhavre.
Prince böjde på sin nacke och kollade under lugg bort mot Ikaros.
– Hör du, Prince! Du som ändå är på benen. Kila ut till Moa i köket och säg att mina lunchärter ska vara måttligt tinade och väl söndertryckta, annars tillgodogör sig inte min kropp ärterna ordentligt. Dessutom ska du säga till om att det ska vara FINDUS, annars äter jag inte alls. De är mycket grönare, framför allt större, rundare och mycket saftigare på något vis, än de där små hårda URO-ärterna, eller är det UFO-ärter det står på paketet, kanske?
Han blinkade, skakade på huvudet och sa: Shiiit samma, de är inte goda, var de nu än må ha växt. På mars eller månen, kanske.
– Visst, min vän! Ska ske, svarade Prince, men la ett veck mellan ögonen och grunnade en stund och frågade sedan:
Snälla får jag Zappa så mycket jag vill sen då... när du har fått dina ärtor varma... Zaraj...?
Snacka om ärtsugen... Gubben har ju somnat.