Kapitel 56 Prince i brev-skrivar-tagen
Kära Trissan hej på Dig!
Nu måste jag få avbörda mig lite bekymmer igen! Jag måste faktiskt be min bror om ursäkt för allt jag har sagt om honom till dig … I sanningens namn är Ikaros en riktigt reko bror nu … Jag tyckte att han sa i förra veckan, att han skulle ta kontakt med Interpol och be dem undersöka varför all mat – som han levererar till Moa – försvinner.
Jag hade ju trott att det var KGB, som konfiskerade alla läckerheter som han drog hem, för att bidra med försörjningen av familjen. Du, Trissan, hade ju varit inne på att det möjligen kunde vara SIA eller var det kanske SÄPO…som du misstänkte? Jag minns inte. Något konstigt är det i alla fall … Nu har jag lyckats tjuvlyssna lite på en del telefonsamtal, som gått ut från detta telefonnummer som går hem till oss. Tro mig eller inte …! Men det lär nog, trots allt vara Moa, som ligger bakom köttransonernas försvinnanden.
Jag har själv hört henne säga: ”Nä! nu ligger det en sån där stor äcklig döing på mattan igen … – Puh! Nu igen! Ut med den illa kvickt!”
Moa bad den som var i telefonen att dröja lite medan hon tog hand om ett fläsklass till råtta, som låg på mattan.(Ja, just så sa hon). Detta lyssnade jag till i en annan telefon som fanns på ett annat ställe i huset. Det var i förra veckan – på fredag närmare bestämt. Vad hon gjort med alla tidigare leveranser, vet jag inte. Men den här sista, den som han, Ikaros, kom med i dag, den slängde Moa ut i rabatten. – ”Återvinning”, sa hon i samma stund som hon kastade liket ifrån sig. Så gott om riktigt färskt käk är det inte, så att man kan slösa med ingredienserna på det viset. – Nehej!
Till mig sa Ikaros, för flera veckor sedan, att han var trött på den där Pussimaten. – Whiskasen också, förresten. Den innehöll inte de vitaminer och mineraler som vi behövde. Alldeles för lite fibrer var det också i den, menade han. Fram för färsk kost utan konserveringsmedel, förklarade han.
Idag levererade Ikaros därför en kravmärkt njurstek direkt till Moa, berättade han för mig. Det var en näbbmus! Bra för njurarna…förklarade han. Det hade han hört skatan Skatis påstå. Det ynka lilla gift som är i dessa möss, gör att njurarna får lite extra motion och man blir allmänt lite extra utrensad i magen också. Nästan som en tarmsköljning, påstod det där skräniga skatskrället som sitter i vår tall dagarna i ända...
Från det ena till det andra, så på stod Ikaros att Skatis med familj hade provat det själva. Man skulle kunna skjiita utan laxermedel och pinka som en trähäst, hade Skatis påsått, så Ikaros hade trott att det var något alldeles extra gott och mycket bra för Prince, ”mig alltså”, som har det så besvärligt med att schiita eller om vi ska ta det med skj, som jag gjorde nyss...
Ja, det vet du ju. (Förstoppad, som jag är förjämnan.) Ikaros hade även läst på Internet, att det skulle vara bra för såna killar som hade förstoppning. Man skulle kunna tömma magsäcken utan att behöva äta gräs. Bra för dem som inte likt Ikaros är vegetarianer. Jag tycker ju inte om gräs. Inte ärter heller för den delen. Dem äter ju Ikaros som kola eller karameller, så att säga. – Därför skulle en näbbmusstek kanske vara en hälsokur för mig. Men jag kommer ju aldrig i åtnjutande av dessa hälsokurer, som brorsan levererar. Eftersom Moa hinner först. Kanske hon inte slänger alla näbbmöss i rabatten. Nej, när jag tänker efter så drabbas ju hon också av sådana där utrensningar. Vad nu det kan bero på. Jag har aldrig frågat henne. Kanske en och annan mus hamnar i hennes eget skafferi. Vad tror du Trissan...?
Ikaros hade givit Moa order om att hon skulle steka näbbmössen lätt, med pälsen på. Det poängterade han extra tydligt, vid leveransen, idag. För då blev det ju mer fibrer. Gärna steka i lite äkta smör och sedan hälla på en gräddskvätt när mössen var genomstekta. Av grädden blir musrätten lite mildare i smak och kalken som är i grädden binder överflödigt gift, så reaktionerna blir precis lagom för att man …– alltså jag – ska få en alldeles lagom utrensad mage, menade Ikaros, när han berättade det för både Moa och mig. – Han är så lärd den där grabben. Vet så mycket. Jag beundrar honom så… Kanske jag blir lite avundsjuk på honom ibland. Jag skulle så gärna vilja vara så där bossigt bussig. Precis som han, förstår du.
När jag tidigare i dag kom hem från en liten runda i rastgården, fick jag se att Ikaros satt på trappan och grät. När jag frågade vad det handlade om, så utspann sig detta samtal:
Ikaros reste på kroppen, så han blev sittande som en hare, på bakbenen alltså. Han lyfte på båda sina framtassar, vände trampdynorna utåt och snyftade fram:
– Titta här, sa han – båda mina tassar är helt tomma, trots att jag suttit på jaktpass vareviga dag, hela den här månaden, hulkade han och drog helt hastigt en svepande rörelse med ena tassen under vänsterögat. – Om jag hade en enda spänn, fortsatte han, så skulle jag gå ända bort till Servus-affären och köpa något gott åt både Dig och mig, Prince. Jag kunde bjuda Moa också, för hon förstår ju inte hur fel hon gör.
Just där snyftade han och blev tvungen att snyta sig i tassen, innna han kunde fortsätta:
Det är inte lätt när man inga egna pengar har. Moa skulle inte behöva lägga ut ett öre för att försörja mig, om hon bara öppnade dörren, så jag kunde komma ut. Jag själv kunde leva på det som naturen serverar i buskar och snår så här års.
Där snyftade han och snöt sig ännu en gång innan han sa:
Hade jag dessutom en liten slant, så skulle jag kunna köpa något kokt eller stekt till dig, Prince, du som inte klarar av att äta vare sig vanligt rått kött, eller som Trissan, så klokt skrev: ”Råttkött”. Torrfodret som var så gott, kan du ju inte heller få, Prince, för då blir ju din förstoppning ännu värre. Jag blir ju utan ”torrisar” jag också på så vis, eftersom jag inte kan låta bli att bjuda dig, alltså. Jag blir så sugen på godiskulor ibland, så jag kunde göra vad som helst för att få smaka en enda liten en.
Ja, som du ser Trissan, så är det synd om brorsan, Ikaros alltså. Hur är det … får du något bra käk, eller …?
Sköt om dig och tack för ditt senaste brev … glömde säga det i början.
Tusen kramar till dig, min kattskatt Trissan.
Puss från Din Prince.
© Ingbritt Wik